Ett människoöde du aldrig glömmer!
När Alison parkerar bilen utanför sitt hem sent en kväll hotar en man henne med kniv och tvingar ut henne på en mardrömslik skräckfärd. De hämtar upp en kamrat till mannen och åker sedan till en öde plats utanför staden.
Där blir Alison våldtagen, knivhuggen och så svårt misshandlad att våldsmännen är övertygade om att hon är död när de lämnar henne. Ingen kan rimligen överleva en sådan tortyr.
Men Alison är inte död. Hon inser att hon inte kan liga kvar på den öde platsen om hon ska överleva. Så börjar hennes kamp. Med avskuren luftstrupe och svåra inre skador släpar Alison sig fram, meter för meter, för att hämta hjälp vid motorvägen.
I Tillbaka till livet berättar Alison sin häpnadsväckande och gripande historia för journalisten Marianne Thamm. Boken lämnar inte någon oberörd. Man gråter av vrede och smärta-men gläds och förundras också över Alisons styrka och förmåga att överleva.
I vidrighetsgrad är den nästan lika vidrig som Pojken som kallades Det. Skillnaden är att Pojken som kallades Det är vidrig rakt igenom, medans Tillbaka till livet är vidrigast i början. Men det gör det inte lättare och läsa och när man kommit långt förbi det mest vidriga, så kommer man på sig själv med att tänka tillbaka till kapitlen om den där natten. Och då vrider och vänder man sig i sängen för att det är hemskt.
Tillbaka till livet är verkligen en läsvärd bok. Om man älskar verklighetsbaserade böcker så är den en verklig guldgruva. En hemsk guldgruva, men en guldgruva.
Nu väntar jag bara på att den ska bi filmatiserad. Boken är gammal, men det kan ju ändå hända. Fast det kanske finns en anledning till att den inte har blivit film? Kanske Alison inte vill. Skulle dom göra en film om hennes historia skulle jag definitivt se den direkt när den kommer ut. Den skulle göra sig bra på film.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar