''Varför gråter du?''
Trots att Megan är ensam är det någon som talar till henne. Plötsligt är hennes rum lika iskallt som en underjordisk grotta. I sin spegel urskiljer hon någonting som långsamt antar mänsklig form-det är som att betrakta en person på långt avstånd genom en tunn slöja.
Det är anden efter en sextonårig flicka som visar sig för Megan. Juliet dog vid sjön för över fyrtio år sedan, och nu ber hon Megan om en tjänst som skulle skänka henne evig frid: att de båda under en vecka, sju dagar och sju nätter, ska byta plats. Att hon än en gång ska få känna hur det är att vara levande.
Men ska Megan våga lita på Juliet tillräckligt mycket för att låna ut sin egen kropp?
Den här boken var tydligen också en rysare, men det märkte inte någonstans. Som med de andra böckerna haha. Omslaget ser betydligt läskigare ut än vad själva boken är. Men så har det varit med resten av böckerna också.
Jag hade varit beredd på en hel hög med rysare som fick det att krypa i kroppen och ila i ryggraden. Men tji fick jag! haha. Bättre lycka nästa gång, eller vad heter det??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar