Finns det saker som man helt enkelt inte ska förstå?

Det har jag funderat över många gånger men nu tänker jag skriva ner mina tankar. Vet inte hur jag ska formulera allting ännu så det blir bra, men antar att jag rabblar upp allting bara. Sounds like me, yes sir!

Handikappet med tangentbord. Jag är helt seriös. Jag kan sitta och skriva nu, och annars, utan att kolla på tangentbordet. Man har ju lärt sig under åren var alla tangenter sitter. Har lampa på nu också men det brukar inte spela någon roll att sitta och skriva i mörker eller med lampa på. Orsaken till att jag kom på att det här är att när jag skrev förra inlägget så satt jag i vardagsrummet. Mamma satt och stickade bredvid så hon hade golvlampan på, men när hon slutade sticka och släckte lampan så ceppa mina fingrar ihop. Det är som att något stänger av i hjärnan och man inte vet var A eller S är på tangentbordet. Alla, precis alla, ord blev fel när jag skrev och för en stund sen när jag läste inlägget så såg jag ett par stavfel. Händer det er också?

Låtar som blir bra efter ett par månader. Det finns ju såna låtar som man måste höra ett par gånger innan de låter bra i ens öron. I somras var ju Shakiras; waka waka pop och en av killarna som bodde här i somras, lyssnade på den konstant. Jag gillade den inte då. Jag ratade den verkligen. Nu kan jag lyssna på den hur många gånger som helst och den blir i princip bara bättre och bättre. Vad beror det på egentligen?

Hur andra hatar tv-serier man själv älskar. När man får höra att någon inte alls gillar den serien man själv anser vara bäst, så blir man alltid chockad och man fattar inte hur dom inte kan gilla den. Man måste lixom ta sig en tänkare och försöka komma på vad det är som dom inte gillar. Det är lixom något som vägrar koppla i hjärnan, kanske med flit för att man inte vill veta? Så är det med mig i alla fall, jag som är världens tv-serie nörd haha. Jag slukar i princip vilken serie som helst. Förutom alla nya sjukhus draman som finns. Jag jämför dom alltid med cityakuten och enligt mig kommer det aldrig finnas en sjukhus serie som cityakuten. Aldrig.

Facebooks alla onödiga statusar. Jag förstår inte, och kommer aldrig förstå, varför en del tror att alla deras vänner nödvändigtvis måste veta att de går på toa. Och så slänger de alltid in ett brb(be right back=kommer strax) efteråt. Är det bara jag som inte vill veta när 'Hugo Larsson p14' uppsöker toaletten?! En annan sak är också alla som skriver, speciellt när det vankas helg, något i stil med 'Var är det fest?' eller 'dricka?' eller 'feeeest?' eller varför inte 'var tas det ikväll?'. Detta hände speciellt mycket i somras och det känns så himla omoget. De varianter som låter bättre är isåfall 'några bärs med _ _ _ _ ikväll, händer sen?' eller 'blir nog några drinkar på krogen ikväll.' Det för mig låter mycket bättre. De andra låter så desperat tycker jag. Lixom, var tas det ikväll eller var är det fest, tror ni att ni blir automatiskt inbjudna om någon sen svarar att det kanske är fest hos den och den? Nej. Tänk kanske efter lite vad ni skriver, låter det desperat eller låter det mera vårdat och sansat. Välj 'några bärs ikväll' istället för 'var tas det ikväll?', du märker att det låter mycket bättre. Kommer ihåg att Ida och jag snackade om det här förut och då var vi eniga om att det sätt folk skriver på på facebook när de är fest, låter väldigt desperat. Om du nödvändigtvis måste låta desperat och skriva desperata saker så håll dig isåfall till din blogg till exempel, om du har någon. Känns mera acceptabelt där än på facebook, tycker jag i alla fall. På facebook är det så många som läser som helst inte vill veta att du planerar att snylta dig in på någon fest någonstans. Inte för att det kanske är så men det lät bra i mitt resonemang. Detta får mig att osökt tänka på AA-anonyma alkoholister, fast i annan form. OADA-Oanonyma desperata alkoholister. Ta mig inte på alltför stort allvar sen, det ligger humor bakom det hela. Skruvad humor.