Igår skulle jag gärna donerat min näsa till första bästa människa jag träffade, för det var sjukt vad jag inte alls gillade den igår. Den kliade och kliade och kliade och jag trodde Viktoria fallet i form av näsblod skulle börja rinna ur den när som helst. Inte kul.
Men senare, jag då började den nog rinna som bara den. Men blod kom det inte. När jag gick och lade mig igår snörvla jag så mycket att det kändes som om hela Stilla havet befann sig min näsa. I ena näsborren bara. Och kliade fortsatte den med hela dagen och kvällen. Trevligt.
Och inatt har jag varit vaken sjuttielva gånger utan någon som helst anledningen. Har vaknat, tittat på klockan och somnat inom loppet av några sekunder. Vaknat igen efter en halv timme och upprepat föregående procedur. Härligt.
Men jag klagar inte. Jag konstaterar bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar