Lycka när man var liten var att hitta på nya lekar när man lekte med barbie, åka ner för en backe i raketfart med pulkan. Att få en ny målarbok man kunde fylla med alla möjliga färger eller att få ett nytt kramdjur till den redan enorma samlingen! Vad är lycka nu? Att inse att man har klarat sig ännu en månad utan att pengarna tagit slut? eller när man ser att dom har massa extrapriser i butiken? Inte undra på att man titt som tätt önskar att man fortfarande var barn...haha.
Men även fast man nu mera lever i den så kallade ''vuxen världen'' så går man tillbaka till sitt barnsliga 10 åriga jag. Inte alla kanske, men de flesta. Jag är en av dom. Jag kommer aldrig växa upp. Lyckan man hade som barn finns fortfarande kvar...Jag skulle fortfarande bli upp i varv av att kolla på alla roliga barnprogram som fanns när jag var barn. My little pony. Trasdockorna. Doktor Snuggles. Och för att inte tala om Fem myror är fler än fyra elefanter, Tillbaka till Vintergatan och Björnes Magasin.
Jag har 4 syskonbarn så det blir ofta att sitta och leka med dom. Barbiedockor, babydockor, bilar eller bara sitta och rita är hur kul som helst. Jag tror att det som gör att jag har kvar barnasinnet har mycket att göra med syskonbarnen. Visst, jag växer upp och mognar till viss del men med syskonbarnen kan jag alltid vara som ett litet barn! Man kanske vill växa upp, och det kanske är skönt för en del att växa upp men jag vet i alla fall att skulle inte jag kunna få vara som ett barn ibland(speciellt med syskonbarnen)så skulle jag klättra på väggarna. Ingen tvekan, jag skulle bli helt tokig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar