17 december 2010

What do you say to takin' chances?

Ibland känns det som om man skulle vilja leva i en saga. Att bo i ett land där allt är möjligt skulle väl inte vara så pjåkigt? Bara för att det är påhittat och någon har suttit och skrivit ner allt, så låter det så förbaskat fint och bra och man vill bara vara i den värld som boken har att erbjuda. Klart som korvspad att jag skulle vilja ha en apa, villa och en kappsäck full med pengar, men mest av allt skulle jag nog vilja ha en häst i mitt kök. 

Och en lillasyster som jag kunde hissa upp i flaggstången och fråga hur långt hon såg, varpå hon skulle ropa 'att hon såg över heeeela Vestergeta'. Eller varför inte ha en permanent propeller på ryggen så du kunde flyga över hustaken och in till någon som heter Lillebror(egentligen Svante). Eller ha en lillasyster som petar in en ärta i näsan, själv hoppar man ner från ett tag med ett paraply för att man trodde man kunde flyga(och får hjärnskakning bara för det) och ha en über söt granne vid namn Abbe som hjälpte en med allt. Eller varför inte vara en liten flicka på tre år som springer in och ut i böcklingröken och bli helt svart i ansiktet och leker med hela familjen på två skepp. Att ropa allt vad du orkar ''pumpaläns!'' Men helst av allt att få bo i mellangården som Lisa, Lasse och Bosses storasyster, och få springa barfota i hela Bullerbyn med dom tre och Britta, Anna, Olle, Kerstin och Svipp. Reta upp skomakare snäll. Sova på höskullen. Gå hur långt som helst till skolan.
Att ha en bror som kommer hem och är drunken. 

Tänk att leva i alla de världarna, de underbara världar man upplevde genom tv-rutan och mellan pärmarna på böckerna. Astrid Lindgren måsta ha haft världens roligaste jobb ever. Tänk er att komma på alla dessa historier, speciellt Pippi som hennes dotter hittade på när hon var sjuk och som Astrid sen gjorde till en barnfavorit. En som alla vill vara som. 
Ungefär Sveriges svar på Peter Pan.

Inga kommentarer: