Mobbning

Oprah Winfrey rules! Hon har alltid bra saker att prata om i sitt program och idag var det mobbning. Tre pojkar hade tagit livet av sig för att det blev mobbade i skolan. Det är sjukt! En av papporna hade varit och pratat med mobbarna och de mådde inte bra..Båda grät och bad om förlåtelse och pappan sa att han kunde känna deras sorg och ånger, så han godtog deras ursäkter. Det är starkt kan jag säga.
Det är sjukt att mobbning kan leda till något så grymt. Om alla mobbare skulle veta att mobbning kan leda till döden så skulle de antagligen inte mobba mera.. förhoppningsvis.. man vet aldrig.

När jag tittade på programmet så börja jag tänka på en kille som jag gick i skola med Vi kan kalla han Mr X. Han vart mobbad i skolan. Han kunde bli kallad fula ord, bli knuffad och på pucklad. Men det ledde aldrig till döden. Han lever, är glad och är samma person som han varit ända sen jag började lära känna honom. Jag vet att denna mobbning kanske inte var lika hård som den som gjorde att de där tre pojkarna tog livet av sig, men Mr X har nog ändå varit stark. Det måste ta på att bli kallad fula ord och inte uppskattad av andra. Men jag började i alla fall tänka ''vad skulle ha hänt om det ledde till döden?''. Jag skulle ha blivit ledsen för han var min vän och han var en snäll person. Han kanske inte var lika macho och så som alla andra killar i skolan men måste alla vara det? Det skulle va tråkigt om alla skulle va lika. Jag pratar inte med Mr X så mycket nu förtiden. Jag har inte sett han sen jag gick ut nian. Men jag har förstått att han har det bra i alla fall.

Jag själv har aldrig blivit mobbad. En gång vart jag kallade en ful sak. Tror jag gick i femman och det var några fyror som försökte vara tuffa. Men jag vart ju så klart arg och tog en annan väg tillbaka till skolan (vi hade varit ut och gått). Men jag är över det nu för de som sa det där till mig var egentligen mina vänner. Inte ''vänner vänner'' så att vi umgicks hela tiden men på grund av att vi var en liten skola så var alla vänner med alla, i princip.
I alla fall har jag sett det så att ingen vågar mobba mig. Det låter ego trippat och konstigt, jag vet, men det har alltid känts så. Mest genom ghs tiden. Det var inte många som snacka med mig då heller och då var det ju såklart ingen som sa något fult heller. Jag har upplevt det så att även fast jag bara umgicks med 3-4 stycken i hela nian så var det som att ingen ville snacka med mig. Undrar varför det känns så. Jag snacka inte med många i min egna klass heller. Men det snackade ju inte med mig heller så. Och även fast jag ibland kunde tycka att det var jobbiga och var sur på dom, så var det ju min klass. De var min klass i hela tre år så såklart man brydde sig om dom och så. Innerst inne kunde vi nog vara vänner fast ingen ansträngde sig. Jag kommer ihåg att jag skrev ett inlägg på min gamla blogg när jag var flyförbannad på min klass. Kommer ihåg att jag skrev att de skulle bli skönt att slippa dom men inte menade jag det egentligen. Visst, de kunde vara jobbiga och snacka allt för mycket på timmarna men ändå. Ibland, när man var trött och riktigt sur så kunde man skriva vad som helst på bloggen. Jag kan inte säga att det var gullegrisar jämt och ständigt menmen. Det är som det är nu, och ghs tiden är förbi. För gått.