Nu har jag bara två frågor kvar på kursen och sen är den klar. Alltså jag fortsätter säga kursen även fast det är två kurser jag har tagit, men Judendomen har jag ju gjort klart så det är två frågor om Islam kvar. Man märker riktigt hur frågorna bara blir svårare och svårare för varje steg som går, vilket inte är så förvånande. Det är bara att bita ihop och försöka så gott man kan även fast det känns som att man skulle villa ge upp alltihopa. Precis samma känsla hade jag när jag gick i ghs när allt blev för svårt. Man blir frustrerad till tårar och vet inte hur man någonsin ska kunna klara det. Man tar ut sin ilska på det ämnen som är svårt eller till och med lärarna ibland. Det ämnet som har varit svårast för mig är matte men jag har aldrig ''blivit arg'' på ämnet som så. Jag gick på speciallektioner 3-6 med Marianne och hon fick mig att förstå matte på ett sätt jag inte gjort förut, tack för det! Under lågstadietiden hade jag svårast med tabellerna, i slutet mest 4an, 6an och 8ans tabeller har jag för mig. När jag kom till högstadiet fick jag min klasslärare Gun som mattelärare vilket underlättade hur mycket som helst. Hon förklarade, precis som Marianne, på ett lätt sätt så man förstod med en gång. Och de båda gjorde det roligt och intressant att räkna matte.
Det har funnits de stunder där jag hatat matte rejält mycket men så fort man förstår det så är det hur kul som helst egentligen. Det är nog så med alla ämnen tror jag, eller allt i livet överhuvudtaget, så fort man förstår och har skaffat en uppfattning om det så går det hur bra som helst, bara man ger det lite tid. Allt behöver ju sin lilla tid här i livet, även fast man ibland önskar att man kunde allt med en gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar