Du läste kortet. Förundrad gömde du det bland övriga minnen av mig.
Det var det sista jag skrev, Hanna, och du ska veta att orden, som själva är nästan ingenting, gömmer hela den sanna världen, den som vi alltid har anat bortom våra skrattande lekar och och inuti vårt lekande allvar och omkring vår allvarliga vänskap.
En dag långt bort i tiden ska du ta fram kortet igen, Hanna. Ta fram det, läsa och upptäcka vad orden gömmer. Det ska dröja länge tills dess men det är ingen brådska. Jag är kvar hos dig så länge du vill, och väntar samtidigt långt där borta. Att nära intill dig är det samma som fjärran långt borta kan inte förklaras med hjälp av tid eller rum, men den dag då du förstår orden kommer du även förstå den förklaring de rymmer.
En av de bästa böcker jag läst. Helt klart. Peter Pohl skriver riktigt bra och det är lätt att läsa, och lätt att fastna för hans böcker. I och för sig var det här första boken jag läste av han, men om den var så här bra så vill jag inte ens veta hur bra hans andra böcker är. Gäller att skriva upp dom på min ''böcker jag vill ha''-lista nu.
Jag vet inte varför, men jag gillar böcker som handlar om döden. Det är något speciellt med dom. Som med verklighetsbaserade böcker. Det är mina favoriter det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar