Det är bra att reflektera över saker och ting ibland. Diskutera med sig själv och bolla idéer, argumentera lite och komma till helt makalösa slutsatser! Eller stå och trampa på samma ställe som när man började. Det kan vara vadsom man skriver om. Kärlek, vänner, familj, någon man är arg på, något man är ledsen eller glad över, livet i allmänhet.
Att ha dagbok i den här åldern är långt ifrån hur det var när man var barn. Då skrev man om sin dag in i minsta detalj, eller bara "Hej dagboken! Jag är jättekär i **** han är så snygg! Hej då dagboken!" Nu när jag skriver är det mest om mina tankar och funderingar. Har det hänt något speciellt nån dag händer det att jag skriver om det också. Konserter, födelsedagar och sånt liknande. Men för det mesta skriver jag om sånt jag inte kan skriva i bloggen. Sånt som är privat för allas små nyfikna ögon att läsa och gotta sig i. Men det är väl det dagböcker är till för, att vara ett ställe där man skriver sina innersta tankar och hemligheter och veta att man har dom för sig själv. Att ingen annan har tillgång till dom. Och det är som om det är något tillfredsställande med det.
Om inte annat kommer det vara kul att läsa dagböckerna om 10-20 år. Jag tror jag både kommer att skratta och gråta då. Och på så sätt har man en liten bit av sitt tonårsjag med sig när man sitter där i sin favorit fåtölj med hus, man och barn och sträckläser de där orden och meningarna man faktiskt skrev ner en gång i tiden. Tiden då man var tonåring och allt var lite jobbigare än det borde vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar