I torsdags när vi just satt oss ner på park kom en servitör och plockade glas på borden bredvid. Och jag märkte att han stirrade på mig. Jäklar vad han stirrade. Det vart nästan läskigt och obekvämt. Han försvann iväg med glasen och kom tillbaka, till vårat bord. Han villa se mitt ID-kort för ''man måste va 18 för att vara här inne'' sa han. Det var nästan så jag började skratta, jag är ju 20. Dock vet jag ju att jag ser yngre ut än vad jag är. Jag gav honom ID-kortet, han tittade på det ett tag och gav sen tillbaka det och gick. Jag skulle velat säga ''ÄGD'' eller ''in your face'' eller nått liknande, men det vågade jag inte.
I fredags på vikingamarknaden när vi gick runt och tittade på allt från läderväskor till örhängen, kom vi fram till ett stånd med diverse smycken och hemgjorda attiraljer. Av ren reflex kollade jag upp på dom som sålde grejerna, ni vet sådär som man gör. Mötte en av karlarnas blick, han log och sa Hej. Jag hälsade tillbaka och vi gick vidare. Vände mig om för att se att alla var med, och mötte den där karlens blick igen. Han stirrade på mig, och log det där lite småläskiga leendet. Sen vickade han på ögonbrynen, och jag gick iväg fort som fan. Väldigt väldigt obehagligt.
Det känns som om man ska stanna hemma själv ett tag nu. Låsa in sig några dagar. Så man inte får flera stirriga karlar efter sig alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar