NATTENS REFLEKTIONER

Det är kvällar och nätter som dessa, när man vet att man inte kommer somna i första taget, jag är glad att ha en dagbok att skriva ner mina tankar i. De där tankarna man inte riktigt vill skriva här. Ibland måste man få lite perspektiv över det hela och bara ösa ur sig alla tankar på ett ställe som är bara för dig själv.

Det är bra att reflektera över saker och ting ibland. Diskutera med sig själv och bolla idéer, argumentera lite och komma till helt makalösa slutsatser! Eller stå och trampa på samma ställe som när man började. Det kan vara vadsom man skriver om. Kärlek, vänner, familj, någon man är arg på, något man är ledsen eller glad över, livet i allmänhet. 

Att ha dagbok i den här åldern är långt ifrån hur det var när man var barn. Då skrev man om sin dag in i minsta detalj, eller bara "Hej dagboken! Jag är jättekär i **** han är så snygg! Hej då dagboken!" Nu när jag skriver är det mest om mina tankar och funderingar. Har det hänt något speciellt nån dag händer det att jag skriver om det också. Konserter, födelsedagar och sånt liknande. Men för det mesta skriver jag om sånt jag inte kan skriva i bloggen. Sånt som är privat för allas små nyfikna ögon att läsa och gotta sig i. Men det är väl det dagböcker är till för, att vara ett ställe där man skriver sina innersta tankar och hemligheter och veta att man har dom för sig själv. Att ingen annan har tillgång till dom. Och det är som om det är något tillfredsställande med det. 

Om inte annat kommer det vara kul att läsa dagböckerna om 10-20 år. Jag tror jag både kommer att skratta och gråta då. Och på så sätt har man en liten bit av sitt tonårsjag med sig när man sitter där i sin favorit fåtölj med hus, man och barn och sträckläser de där orden och meningarna man faktiskt skrev ner en gång i tiden. Tiden då man var tonåring och allt var lite jobbigare än det borde vara.

So I lay me down to sleep...

Weheartit.

A dream is a wish your heart makes, so I'm gonna lay me down to sleep and pray you
will be in my dreams and that you will be there waiting when I wake up. Good night, sleep tight. Don't let the bedbugs bite.

Just start livin', that's the next thing on my list

Baby, love is a dream/looking for a place to happen, and we're just along for the ride

Utdrag ur dagboken;

''Jag går verkligen på autopilot just nu. Tar mig igenom dagarna som en zombie och hoppas på något ljust runt hörnet. Bara något litet. 
 Autopilot och musik, det är liksom runt det mitt liv cirkulerar just nu. När allt blir mycket mer än man orkar med. Det är bara att ta ett djupt andetag och fokusera på det jag orkar med för stunden. Musik.''

.

Ibland är det svårt att förstå att någon man trodde man kände så himla bra, hela tiden varit någon annan. 

En helt annan person på insidan än vad den varit utåt, en annan personlighet än väntat.

Det är svårt att acceptera att den där personen man haft nära hjärtat länge,som en väldigt nära vän, 
egentligen inte alls varit sig själv under hela tiden ni känt varandra. Halvt fejk ungefär.

Varför? Jag förstår ingenting och lär aldrig göra det heller.

Jag trodde vi stod varandra nära, att vi kunde dela allt med varandra. Tydligen tyckte inte du det. 

Jag önskar det skulle varit annorlunda vet du, jag trodde du var annorlunda.

Som att gå runt i ett töcken, så har det känts länge nu, flera år. 

Du vet inte att du orsakat det, men jag vet. Och det räcker nog för mig...

Önskar vi kunde gå tillbaka till den där tiden, tiden då allt var annorlunda på något vis. 

Eller var den det egentligen? Eller har det alltid varit såhär, utan att jag märkt något.

Är jag så blind och dum?

Jag antar att det är som det är nu, men jag kan ändå inte hjälpa att jag vill ha dig tillbaka. 

Eller jag vill ha tillbaka den jag under alla år trott att du varit. 

För det var mycket bättre att tro att du var sådär som du spelade, 

istället för att på riktigt veta hur du är. Mycket bättre...

Forgive and forget eller vad heter det? Tror det bara blir forget denna gång.

Fortsätt du med ditt, så fortsätter jag med mitt. Ska vi se vem som kan vara mest äkta? 

Onödigt, jag har redan vunnit, och då har vi inte ens börjat 'tävla'. Oäkta, så freakin' oäkta.

Hon vaknar upp med samma känsla i magen som hon hade när hon somnade. Hon vet att det är sommar. Hon stiger upp och ser att dörren är öppen. Solen som annars är irriterande när den bländar får henne bara att le. Hon stannar på en fläck på golvet, precis där solen har lyst in och värmt golvet i flera timmar. Hon drar handen genom håret och skrattar åt den typiska morgonfrillan, rufsig och sned men ändå charmig på samma gång. Hon ryser till när hon kommer till köket där solen inte har värmt golvet. Hon tittar ner på sina rosa pyjamas shorts, rättar till det vita linnet och börjar plocka fram frukosten. Hon sitter i köket och äter frukost och tittar precis upp när två citronfjärilar flyger förbi fönstret. Hon tänker gå ut direkt när hon ätit upp sista mackan. Det är sommar

När hon stiger ut på trappan en halv timme senare och märker hur varmt det är i solen fast det är så tidigt, så vet hon att hon gjorde ett bra val när hon drog på sig de slitna jeansshortsen, de vita linnet och den svarta transparenta skjortan. Med kameran tryggt runt halsen traskar hon iväg längs vägen, hennes flip-flops gör sina unika ljud mot asfalten för varje steg hon tar. Vinden tar tag i hennes hår och det spritter till i henne. Hon tar satts och hoppar upp i luften så högt hon bara kommer. Hon skrattar åt sig själv och hoppar över diket som ska leda henne in i skogen. När hon kommer fram till mitten av dungen vänder hon ryggen mot alla vitsippor och kastar sig ner i de vita havet. Hon vänder sig på mage och börjar fota allt hon kan komma över. Det här är allt som behövs för att lycka ska skina i de pepparkornsbruna ögonen. Det här är livet tänker hon. Det är sommar.