.

Ibland är det svårt att förstå att någon man trodde man kände så himla bra, hela tiden varit någon annan. 

En helt annan person på insidan än vad den varit utåt, en annan personlighet än väntat.

Det är svårt att acceptera att den där personen man haft nära hjärtat länge,som en väldigt nära vän, 
egentligen inte alls varit sig själv under hela tiden ni känt varandra. Halvt fejk ungefär.

Varför? Jag förstår ingenting och lär aldrig göra det heller.

Jag trodde vi stod varandra nära, att vi kunde dela allt med varandra. Tydligen tyckte inte du det. 

Jag önskar det skulle varit annorlunda vet du, jag trodde du var annorlunda.

Som att gå runt i ett töcken, så har det känts länge nu, flera år. 

Du vet inte att du orsakat det, men jag vet. Och det räcker nog för mig...

Önskar vi kunde gå tillbaka till den där tiden, tiden då allt var annorlunda på något vis. 

Eller var den det egentligen? Eller har det alltid varit såhär, utan att jag märkt något.

Är jag så blind och dum?

Jag antar att det är som det är nu, men jag kan ändå inte hjälpa att jag vill ha dig tillbaka. 

Eller jag vill ha tillbaka den jag under alla år trott att du varit. 

För det var mycket bättre att tro att du var sådär som du spelade, 

istället för att på riktigt veta hur du är. Mycket bättre...

Forgive and forget eller vad heter det? Tror det bara blir forget denna gång.

Fortsätt du med ditt, så fortsätter jag med mitt. Ska vi se vem som kan vara mest äkta? 

Onödigt, jag har redan vunnit, och då har vi inte ens börjat 'tävla'. Oäkta, så freakin' oäkta.