Om Naomi hade valt klave...hade hon vunnit när de singlade slant. Då hade hon inte behövt gå tillbaka till klassrummet och hämta kameran och hon hade inte ramlat och slagit huvudet i trappan.
Hon hade inte vaknat i en ambulans med minnesförlust. Hon hade absolut kommit ihåg sin pojkvän och kanske till och med varför hon blev kär i honom. Hon hade även kommit ihåg sin bästa vän, sin mammas nya familj och sin pappas fästmö. Hon hade inte behövt tillbringa hela skolåret med att lära sig all franska hon egentligen redan kunde.
Men om hon hade vunnit hade hon aldrig träffat James, killen med ett skumt förflutet och med en osäker framtid, och som berättar att han velat kyssa henne. Då hade hon inte velat kyssa honom tillbaka. -Men Naomi valde krona.
Det var en bra bok. Inte vad jag hade förväntat mig, men rätt och slätt bra helt enkelt. Tyckte den lät så grymt bra och intressant på titeln, men inte riktigt upp till mina förväntningar kom den. Annorlunda skriven än vanliga tonårsböcker, lite annars perspektiv, helt klart läsvärd.
Här är mitt favoritstycke i boken. Tyckte det hade ett bra budskap.
''Man glömmer alltihop ändå. Först glömmer man allt man lärt sig-de historiska datumen och matematiska teoremen. Och framförallt glömmer man det man aldrig riktigt lärde sig utan bara memorerade kvällen före tentan. Man glömmer namnen på alla eller de flesta av lärarna, och till sist glömmer man till och med dom som man kom ihåg. Man glömmer skolschemat man hade och var man brukade sitta och telefonnumret till ens bästas kompis och texten till den där sången som man spelat en miljon gånger. Och till sist, men sakta, sakta, glömmer man bort det pinsamma-till och med det som kändes outplånligt inristat suddas ut med tiden. Man glömmer vem som var cool och vem som inte var det, vem som var snygg, smart, sportig och inte. Vem som fortsatte på universitetet. Vem som hade de bästa festerna. Vem som kunde skaffa röka. Man glömmer dom allihop. Till och med dom som man sa att man älskade, och till och med dom som man faktiskt älskade. Det är de som försvinner sist. Och när man har glömt tillräckligt älskar man någon annan.''
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar