Ja nu kommer en av mina knasiga funderingar igen som jag fick när jag satt och åt frukost. I min familj(åtminstone till mamma) så är jag känd för mina legendariskt konstiga funderingar. I alla fall, det jag började fundera på var att..om man är tillsammans med någon, och har varit det länge, och en dag får typ hjärntumör eller cancer och ens kille är där fullt och totalt genom denna svåra tid men gör slut när man är frisk igen. Vad skulle man tänka då? Skulle man önska att han hade gjort slut när man fick reda på att man var sjuk då eller verkligen att han skulle göra det när man blev frisk? Jag menar då att han hade tänkt på att göra slut tidigare men bestämde sig för att vara kvar ett tag till när man blev sjuk. Jag diskuterade detta med mamma men fick inget direkt svar som så men jag kom i alla fall fram till att jag skulle villa att han gjorde slut direkt när man vart sjuk istället för efter. Han skulle ju ha varit där med falska förhoppningar bara om han skulle stannat igenom hela sjukdomen.
Ser man det från ett annat perspektiv så skulle jag knappast palla att göra slut med min kille när han hade blivit allvarligt sjuk. Men jag vet inte heller om jag skulle våga göra slut när han blev frisk. Inte skulle jag villa stanna någon månad extra heller för att jag inte vågade göra slut med en gång. Dubbelmoral, riktig dubbelmoral.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar