(läste klart den hör för ett par veckor sen men har haft den utlånad till mammas arbetskamrat och glömde skriva i den i bloggen före det)
Utøya 22 Juli 2011 - dagen som förändrade oss
Siri är på sitt första AUF-läger på ön Utøya. Stämningen är varm och vänskaplig, det finns en glöd av gemensamt engagemang. För Siri är ön paradiset, precis som statsminister Jens Stoltenberg har kallat den.
Så går en man i falsk polisuniform i land på Utøya och närmar sig ungdomarna. Han börjar skjuta. Det är början på en våldsam mardröm. På ett ögonblick har paradiset förvandlats till helvete. Paniken sprider sig snabbt bland ungdomarna. Siri flyr genom skogen, över hala berghällar och vassa klippor i jakten på ett gömställe.
På land finns pappa Erik. Tillsammans med andra anhöriga har han tagit sig så när han kunnat. Han kämpar för att få information, för att få veta vad som händer. Var är hans dotter? Lever fon fortfarande?
Jag är ett stort fan av verklighetsbaserade böcker, fakta böcker och självbiografier, och det här är verkligen en av de bästa jag läst. Genom Siris berättelse om timmarna i gömstället för Breivik som skjuter hejvilt på ön, får man verkligen en inblick i den hemska terrorn alla ungdomar var utsatt för. Och genom pappa Eriks berättelse får man veta hur det var för alla anhöriga som befann sig på fasta land, hur timmarna var då de inte visste om deras barn levde eller inte.
Boken får 10 solar av 10 möjliga, helt klart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar