Natascha Kampusch blev som tioåring överfallen och bortförd på väg till skolan. I över åtta år hölls hon inspärrad i ett specialbyggt ljudisolerat källarutrymme. Fullkomligt utlämnad till förövarens nycker tvingades hon utstå såväl fysisk som psykisk misshandel, utan att veta om hon någonsin skulle bli fri igen. När hon som artonåring slutligen lyckades fly var hennes barndom över.
Läste klart den här igår och herregud säger jag. Det har inte vart såhär jobbigt att läsa en bok sen jag läste Pojken som kallades Det. Jag har vart arg, ledsen och rädd med Natascha. Hennes dagboksbeskrivningar om misshandel var brutal och hemsk att läsa om. Jag låg och grät igår när hon i sista kapitlet lyckas fly undan. 8 år efter kidnappningen.
Älskar man verklighetsbaserade böcker, precis som jag, kan jag starkt rekommendera den här! Kan rekommendera den till precis alla för den var verkligen gripande, bra och en ordentlig tankeställare. Hur skulle man själv reagera i samma situation? Skulle man va lika stark som Natascha och uthärda och inte låta sig knäckas? Skulle hon låtit kidnapparen påverka henne så mycket som han villa och försökte, skulle hon nog inte levt att se sin 18årsdag och dagen hon lyckades fly.
Den här boken får definitivt 10 solar av 10 möjliga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar