Det börjar bli segt i ögonen nu. Riktigt segt. Som sirap ungefär. Och grus har jag i dom också. Ögonen. Och sand. Jord också kanske. Och tallkottar tror jag. Hemskt jobbigt det här. Vet ni hur skönt det skulle vara att sova nu? Vet ni hur jobbigt det är att tvinga sig att vara vaken så man får dygnen på rätt igen? Va, vet ni det? Va? Va? VAA?
Jag vet inte om det är för att jag är trött, men det kändes som om det var något som kröp i mitt huvud just. Alltså inte i, utan liksom på. På håret. Jag gillar inte insekter. Jag har fobi för dom. Men dum som jag är för jag upp handen till huvudet och känner efter där det just kändes som om det kröp nått. Det var inget där. Men tänk om det skulle varit det. Jag skulle inte överlevt. Jag skulle inte det. Aldrig.
Det var något som dunkade till i huset för en stund också. Jag vet inte vad det var. Lite småläskigt var det. Det var säkert brorsan som rullade ur sängen, slog huvudet i bordet, karade ner tangentbordet, och sparkade foten i en stol. Hoppas det i alla fall.
Jag tänkte just stava hoppas med ett p och två s. Jag är nog verkligen dödstrött nu.
Mm, frukost. Vad gott. Nam nam. Dags att fixa lite sånt tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar