.

Halva halva. Jag läste klart den här boken på två dagar också. Det är en samling berättelser om alla Per Nilssons karaktärer, alla har varsitt kapitel om och om igen liksom. Kanske man skulle läst Per Nilssons 'fristående' böcker om alla de olika karaktärerna först? Äh, tror det funkar såhär också. Den var grymt bra. Jag har känt ett leende sprida sig i hela ansiktet. Jag har skrattat. Jag har nästan känt tårarna bränna. Jag har blivit småsur. Jag har nästan blivit arg. Men mest av allt, så har jag faktiskt skrattat. Och njutit. Boken...den var liksom så mycket, det var mycket på en gång. Ibland för mycket. Ibland inte nog.

Det var Andreas, Hannah, Zarah, Jonatan, Anon, Mia-Maria, Göran. Ja det var många personer så det var det som gjorde att det nästan blev för mycket ibland. Om man läst ett kapitel om Hannah till exempel, och sen 10 kapitel senare kom tillbaka till Hannah, ja då hade man nästan glömt bort hälften av vad som hände i Hannahs liv. Det roliga i början, när inte alla karaktärer kommit med ännu, var att den som de handlade om nämnde en annan person och då var det den personen de handlade om i nästa kapitel. Förstår ni? Bra. Sådär höll det på i alla fall tills alla karaktärer då var med.

Det är en mycket läsvärd bok och man vill inte lägga den ifrån sig. Man vill bara läsa vad som händer härnäst i allas liv. Spännande. Roligt. Komiskt. Vridet. Vrickat. Snurrigt. Rakt på. Härligt. Det är Per Nilsson liksom.