Den där ''jag kommer aldrig lämna dig-tills döden skiljer oss åt-it's never goodbye just see you later-head over heels-fullständigt förälskad'' kärleken. Den där som man undrar om finns på riktigt. Den där som man egentligen vill ha, den som man hoppas att finns på riktigt. Nämner inte vilken serie som fått mig att tänka såhär, eller vilket par i serien, men tänker i alla fall stå för vad jag tycker. Visst, det är ett par personer, eller bara en person, som sitter och skriver manusen för varje episod och allt de ska säga och göra. Och de är olika personer som gör det varje gång. Och de borde få alla priser i världen för de för alla gör de så himla bra. Och sen alla skådespelare som är så otroligt trovärdiga och så jäkla duktiga, ska vi inte ens prata om. De borde få alla priser och lite till.
Men det var ju inte det jag skulle skriva om. Vad är kärlek?
''for better, for worse, for richer, for poorer, in sickness or in health, to love and to cherish 'till death do us part.'' Det är kärlek, enligt mig, och man ska ju skriva ur sitt eget perspektiv. Kanske är därför jag kollar på så mycket serier och filmer med kärlek, för att få leva i deras värld, även fast det inte på 'riktigt riktigt'. Att få vara del av en annan värld även om det bara är för en timme.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar