Glodde just på film, The Lovely Bones. Eller som den heter på svenska, Flickan från ovan. Det låter såå bekant så jag började undra om Mami hade någon sådan bok, men det hade hon inte. Ändå låter det bekant så jag får fundera lite. I alla fall, filmen utspelar sig på 70-talet. Den handlar om 14åriga Susie Salmon som blir mördad av sin granne. Man får se henne i, inte himlen, men på ett ställe mellan jorden och horisonten och hon kan se allt som händer på jorden. Med hennes familj, mannen som mördade henne och killen som hon var kär i, Ray. Det är verkligen en film värd att se, jag kommer antagligen se den igen någon gång. I filmen får man också se när Susie går runt i hans hus och ser framför sig alla flickor som mannen har mördat. Hon räknar upp va de heter, i vilken delstat det var och vilket år, och så får man se kropparna lite. De som poppade upp i min hjärna då var, Bones. Alltså serien Bones. Snacka besatthet av den serien eller? haha. Men tankarna korsade varandra om hur de skulle utreda morden och massa annat. Jag måsta börja le för mig själv, ibland är jag nog knas. Eller kanske mest hela tiden :)Note: Det var också vackert på det stället där Susie var, och sen när hon kom till himlen. Man började önska att det skulle vara så vackert dit man kommer när man dör. Och att det skulle vara nästan lite lika som jordelivet. Att man kunde se och prata med alla själar/andar. Jag tror inte att man bara försvinner när man dör, antingen så lever ens själ kvar på jorden med alla ''vanliga'' människor (Jaja, lite Ghost Whisperer varning men men) eller så är det som i buddhistisk tro. De tror ju på reinkarnation, att man föds på nytt i en annan skepnad. Jag tror jag håller mig till den tron, sounds good to me.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar