Jag gråter till filmer, om de verkligen berör. Ibland kan man bara känna tårarna bränna bakom ögonlocken, och ibland rinner tårarna. Ikväll har jag kikat på City of Angels med Nicolas Cage och Meg Ryan, och jag grät. Och grät och grät, tårarna föll sakta ner för kinden. Jag torkade tårarna och grät lite till. Jag log med drömmande blickar och så grät jag lite mer. Det var en väldigt vacker film, som verkligen verkligen berörde. Den handlar om Maggie Rice(Meg Ryan) som är kirurg på ett sjukhus och Seth ''Plate''(Nicolas Cage) som är en ängel om hjälper människor när de precis håller på och dör, och tar dem till himmelen. Änglarna kan låta människorna se dom om dom vill, Seth blir förälskad i Maggie så han låter henne se honom. Det finns en liten hake, änglar kan inte känna beröring, känslor, hunger och sådant. Maggie blir med tiden kär i Seth men säger till honom att ''Jag kan inte vara tillsammans med någon som inte kan känna min beröring''. Då bestämmer sig Seth för att göra något åt det.Det är verkligen en film värd att se. Om man gillar romantiska filmer som man kan gråta till så är den definitivt högst på listan för en sådan film. Rekommenderar den varmt.
Detta resulterar då i att både Nicolas Cage och Meg Ryan blir 12 Julis kändisar eftersom dom är underbara och otroligt begåvade skådespelare. All my love to you.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar