Skulle det inte vara för den eviga rethostan så skulle jag antagligen sova nu. Och i sin tur, skulle det inte vara för allt slem i halsen som inte vill lossna, så skulle jag inte ha någon hosta och då skulle jag kunna sova. Skulle det inte vara för allt snor i näsan så skulle slemmet i halsen inte finnas, likaså hostan och jag skulle banne mig kunna sova som en stock. Skulle det inte vara för Papis bihåleinflammation och brors förkylning så skulle inte jag vara förkyld nu, kanske. Daniel och jag ligger praktiskt taget och hostar i kapp om nätterna. Först hör man Daniel borta i sitt rum; HOST HOST följt av mig i mitt rum; HOST HOST. Det eviga hostandet och snoret i näsan som väljer att stocka sig vi de mest sämsta omständigheterna håller mig vaken om nätter, får mig inte att somna förens 04:00 och vakna 13:30. Och sen är det samma visa natt efter natt, dag efter dag. Till på det så känner jag att förkylningen gör så att det stockar sig i hjärnan med så jag får ursäkta för de felstavade orden, de upprepade 'skulle' och de meningar där ordföljden inte är precis 100. Jag försöker få något sammanhang i det hela i alla fall, även om det märks eller inte. Att försöka är det första steget mot misslyckande, eller vad heter det? Något i den stilen, jag är nu lika förvirrad som min bloggrubrik är.
Nu ska jag kolla om mina älskade Ghost Whisperer avsnitt är nära på klara, 14h 20 min på ena och 3h 39 min på andra. Nära på var ju att ta i i alla fall..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar