Igår fick vi det tråkiga beskedet att morfar blivit dålig. Han hade satt sig i bilen och skulle köra en sväng. Och det är det sista han kommer ihåg också. När han vaknar till står han krockad mot potatiskällaren hemma på gården. Dom trodde först det var en hjärnblödning men sen ringde moster och berättade att det var hjärtat som hade slagit för sakta så morfar fått syrebrist till hjärnan. Det var många samtal fram och tillbaka igår och man fick hjärtat i halsgropen varje gång mammas telefon ringde. Man förvänta sig dåliga nyheter varje gång. Det sista samtalet vi fick igår sen var från mammas bror och då berättade han att morfar var vid medvetande, och att han skulle få en tillfällig pacemaker över natten. Redan då lättade det lite, men som jag skrev igår, mycket sömn blev det inte. Tror jag sov 3 timmar inatt och mellan kl. 05:00 tills nu har jag dåsat till lite framför Beck. Man var ju fortfarande orolig liksom.
Bara för en liten stund sen fick jag ett sms från mamma och då lättade allt ännu mer. Hon hade vart och hälsat på morfar och han mådde efter omständigheterna bra nu och ska operera in en pacemaker imorgon. Så nu håller vi tummarna för att lilla morfar kommer ur det här bra också och att han får finnas många många år till! Skickar massa styrkekramar till både morfar, och mormor som säkert också är jätte uppskakad efter allt det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar