Gud vad jag hatar hur kroppen kan fungera ibland. Jag har gått från att somna direkt, sova hela natten och fortfarande vara trött, till att inte kunna somna förens mot morgonen, sova 2-3 timmar och såklart fortfarande vara trött. Det.Är.Inte.Kul.
Tankarna bara snurrar, jag kan tänka på grejer som hände för flera dagar sen. Ögonen är såå grusiga av trötthet och jag vet att jag borde sova, men det går inte. Har legat över en timme och läst bloggar nu och känner fortfarande att jag inte kan komma mig till ro. Kan inte varva ner, kan inte få tankarna att sluta snurra....Jag kanske verkar pigg under dagarna men bristen på sömn gör så jag blir övertrött och går på sparlåga. Jag vill inte vara så. Jag vill kunna sova och känna mig utvilad när jag vaknar. Jag vill va social och lika glad jag var förr. Jag vill slippa känna mig deppig jämt, få ångestattacker och känna noll inspiration till allt. Jag vill slippa ha dåligt samvete för att jag inte gör något speciellt och av värde på dagarna.
Men just nu går inte det. Just nu går det bara att va såhär. Hur mycket jag än skulle vilja va lika glad och lycklig som jag var i Paris förra året, och i somras på festerna på Bastö. När jag tänker tillbaka till alla dom här dagarna blir jag nästan rädd, rädd för att jag känner att det inte är samma Julia mera. Det är inte det. Den Julia som fanns hela förra året försvann nån gång mellan Januari och Februari i år. Jag vill ha tillbaka henne. Hon va mycket roligare att ha och göra med. Det här, det är inte alls roligt mera...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar