I måndags var jag ju och tog det där TSH-sköldkörtelprovet och igår fick jag provsvaren. Tydligen låg mitt värde på normal nivå. Hade faktiskt nästan hoppats på en sköldkörtelrubbning då jag skulle få förklaring på varför jag mår som jag mår just nu. Dock har jag hört och läst att man kan ha fel i sköldkörteln fast blodprovet inte visar nått.
Symptomen som jag har och som jag tror har att göra med sköldkörteln är: så förbaskat trött så det finns inte, både fysiskt och psykiskt. Ingen ork till nått fysiskt. Har gått från 3-4 gymdagar i veckan+dagliga promenader, till knappt en promenad/dag. Minsta lilla uppförsbacke är jobbigare än vanligt. Fryser hela tiden. Här om dagen hade vi upp mot 23 grader inne och jag gick och frös. Har också blivit väldigt känslig för kyla på sistone. Mensrubbningar. Har blemmor bak på tungan som jag haft där över 1 år nu utan att dom försvinner. Depressioner, ångest över det mesta, gråtmild mest hela tiden, psykiskt stressad, irriterad hela tiden/världen humörsvängningar, vill helst vara ensam.
En grej jag läst om är också att man har större chans att få en autoimmun sjukdom om man har det i släkten. Autoimmun sjukdom=fel i immunsystemet som gör att det angriper kroppens egna vävnader. Sköldkörtelrubbning är alltså en autoimmun sjukdom. Och då kanske det räcker med att säga att 3 av pappas syskon har fel med sköldkörteln, morfar har diabetes(dock åldersdiabetes) och pappa har vitiligo. Autoimmuna sjukdomar finns alltså i släkten, och vem vet vilka fler som har och vem av de som dött som har haft.
Blir att ringa farbror doktorn på Medimar och kräva en utredning, för såhär kan jag inte gå. Det finns en gräns av vad kroppen klarar av och det börjar närma sig den nu. Utan att låta dramatisk alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar