Brorsan och Hamster stack iväg en stund just och då stålsatte jag mig genast för den där känslan som brukar infinna sig när jag är ensam hemma på kvällen när det är mörkt. Jag gillar inte mörkret och har alltid varit mörkrädd. När jag var liten var jag nästintill livrädd för att va ensam hemma mörka vinterkvällar. Jag är inte livrädd mera men det är en jobbig känsla som uppstår. Jag drar ner rullgardinerna i vardagsrummet för jag tror nån står där ute i mörkret och tittar på mig, jag hör massa konstiga ljud som annars inte finns där, egentligen såna där basic grejer många gör när dom är ensamma hemma. Ännu värre är det när man har djur för dom hör ju dom där sakerna som man själv inte hör, och när dom liksom tittar upp sådär snabbt med stora ögon och öronen spända, ja då far det rysningar längs min ryggrad.
Men just ikväll finns ingen sån känsla där. Kanske det beror på att jag vet att brorsan och Hamster inte är så långt bort, men det är ändå en skön känsla. Så nu ska den här lugna och icke rädda Julia mysa ner sig under täcket med Nova-vovven och somna till en film eller nått :) Fredagsmys in i det sista.
 |
| -utfyllnad med gammal bild bara för att göra det hela icke-tråkigt! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar