Får ångest när jag ser alla fb-statusar om att börja ny skola, plugga, ta körkort etc etc. Känn som om alla skriver sånt liknande just nu. Vänner som är några år yngre som börjar första året på gymnasiet, börjar plugga något de verkligen gillar. Kommer in i skolor i Finland och Sverige, skaffar lägenhet, och flyttar. Jag är jätteglad för alla mina vänner som kommit in på de skolor och linjer de villa! Och jag är superstolt över hur modiga dom är :)
Jag själv fortsatte aldrig till gymnasiet efter högstadiet. Jag har inte pluggat stenhårt så jag tog examen/studenten i våras. Jag gick aldrig i bilskola och tog körkort när jag fyllde 18. Det är där min ångest ligger. Ibland känns det sådär att jag aldrig gjorde allt de här. Att jag är 19 och bor hemma fortfarande, har ett inte så bra jobb med inte så bra lön. Det är det som är grejen, skulle jag ha ett bättre jobb skulle jag ha råd att ha en egen lägenhet. Skulle verkligen vara skönt ibland. Klart det är skönt att bo hemma med. Och det har inget att göra med få maten serverad, bli uppassad och ha någon som städar efter en, för det är jag som lagar mat mest, jag är väldigt självständig men det är klart man ber om hjälp och så. Städar gör jag själv också, och inte bara mitt rum.
Grejen med att bo själv skulle väl fara för att få ha ett place som jag kan kalla bara mitt. Och lite egen space skulle inte vara så fel ibland heller. Få känna sig ännu mera självstädning liksom. Och vuxen. Inte för att jag känner mig som en barnunge och så nu eftersom jag för det mesta klarar mig på egen hand med i princip allt, men lite vuxet är det ju att flytta hemifrån till egen lägenhet och så.
Nå, det lär väl hända nån gång det också. Har ju inte skaffa mig nån karl ännu heller men det kommer väl också när det kommer. Inte har jag sån brådska egentligen, det är det där med ångesten bara. Har i alla fall en grej på gång så jag vet vad jag vill göra i framtiden, det gäller bara att få in båda fötter i projektet bara. Ibland kan jag ha svårt att avsluta projekten jag börjar med. Men lite mail hit och dit, så kanske det blir bra det här tillslut i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar