Har ni tänkt på att när till exempel foten har somnat, och man ska försöka få den att vakna igen och man sätter ner den på golvet så att blodet ska rinna på rätt, så känns det som en inlandsis rinner ner från knäet ut till tårna. Varför får man alltid sjukt kallt på det stället som har somnat? Och få ni också värsta skrattattacken när pirrningarna börjar gå över, eftersom det kittlas så mycket?
Jag menar, om man stått på huvudet ett tag, och sen ställer sig på rätt igen, inte känns det som om någon skulle hälla en hel hink med is över en då heller. Fast det kanske inte är samma sak eftersom kroppen inte somnar för att man står lite upp och ner.
Och heter det somnar eller domnar? Jag har alltid sagt somnar men jag har haft många som argumenterat emot och sagt att det heter domnar. Så ska nog börja säga som en polares lillebror sa förut när hans fot hade somnat/domnat ''Jag har päls i foten.''
När man tänker efter känns det faktiskt lite som om att man har päls i foten, handen eller vilken del av kroppen som somnat/domnat.
Så päls it is.
Det är ju bara det att säger man ''Jag har päls i foten'' så försvinner det roliga med att säga ''Väck den då!''
(min kära mor säger alltid så när jag säger att foten eller handen eller liknade har somnat.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar