Jag är definitivt en sån person som ger mera än tar. I högstadiet var jag alltid den som hjälpte i princip alla(dom i klassen i alla fall.) Frågade dom om läxor, så hjälpte jag. Frågade dom om, egentligen vad som helst som hade med skolan att göra, så hjälpte jag till. Men fick jag någon hjälp tillbaka? Nej just det.
Jag har svårt för det där att be om saker. Till exempel pengar. Får ju typ dåligt samvete bara av att tänka tanken att jag ska fråga någon om jag kan få låna pengar. Men det här med att ta kan ju vara på olika sätt. Komplimanger är jag fruktansvärt dålig på att ta. Tycker det känns så dumt att säga tack när någon t. ex. säger ''Åh vad fint hår du har!'' eller om jag har bakat något ''Det var jättegott!'' Komplimanger om håret är speciellt svåra att ta om dom kommer efter jag klippt eller färgat det, då borde det liksom vara min frisör syster ni borde tacka för att hon gjorde håret så fint :)
Och med bakverken/maten jag lagar. Visst, det kanske är mitt mästerverk och det kanske är jag som blandat ihop allt så det blev gott, men det är ju inte jag som gjort ingredienserna haha. Tacka Knorr, Santa Maria, Pirkka, eller vilket företag produkterna nu kan komma ifrån.
Skämt åsido. Jag är helt enkelt en som som ger mera än tar, och det har jag alltid varit. Och kommer antagligen vara det livet ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar