Karen lutade sig mot väggen och tittade uppgivet på sin bästa vän.
-Du kan inte vara riktigt klok, sa hon. Vi pratar om Don Stanton, ellerhur? Sångaren i Sevilles. Killen som varenda tjej i skolan vill gå ut med. Och du påstår att han skulle vara intresserad av mig?
-Ja, det gör jag, envisades Gwen. Han gillar dig, det vet jag! Varför skulle han annars fråga om han fick skjutsa dig hem från skolan?
-För att han vill använda mina dikter som texter till sina låtar, det är allt.
Gwen ryckte på axlarna.
-Vi får väl se, sa hon bara.
Den här B.Wahlströms boken var ungefär som dom jag tidigare läst. Gulligull och ostiga, men ändå lite söta och tänkvärda. På något sätt. Nu är i alla fall alla B.Wahlströms böckerna slut, men har fortfarande en helt bunt av systers böcker kvar. Har börjat läsa i en som heter Sommaren jag aldrig glömmer. Den verkar helt okej, hittills. Men så har jag bara läst ett kapitel ännu haha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar