Genom ungefär hela högstadiet så var bilddagboken pop. Alla hade det, alla visste vad det var och bilderna laddades upp på rullande band. När facebook hände så sadlade alla om. Även fast jag, som många andra, har sina bilddagböcker kvar så är man knappt där mera, ännu mindre laddar upp bilder. Nu är det facebooks tid, facebook är pop. Före både facebook och bilddagboken så var det Lunarstorm och kamrat som var det. Lunarstorm var förbi ganska fort ändå men kamrat satt många och nörda länge länge. Kan utan problem nämna att jag fortfarande har min kamrat kvar och är inne lite då och då. Kan också informera att ja, alla kurder i hela sverige skriver åt en och alla fjortispojkar vill fortfarande ha ens msn så dom kan se en i cam. Glöm och dröm.
Det jag egentligen skulle skriva om är antalet vänner man har på facebook. Jag har 357 vänner där och kan med gott samvete säga att jag känner 337 av dom. Det är familjemedlemmar, InRealLife vänner, cybervänner, kids man gått i skola med och lite andra som man helt enkelt bara känner. De övriga 20 är en annan historia. Där ingår faktiskt några cybertyper också men sådana som man inte pratat lika intensivt med och inte känner lika bra. Det ingår också några stycken utlänningar som velat bli vänner och som jag accepterat bara sådär. Är det konstiga typer så kan man bara ta bort dom. Men de jag har på facebook nu är utlänningar som aldrig gjort mig något så jag ser inte problemet med att de ligger i min vän-lista. Bland de där 20 ligger också några vänners vänner som skickat vänförfrågan hit och vänförfrågan dit. Och lilla jag accepterade vänförfrågorna. Förstår att det är många där ute som enbart lägger till sina riktigt vänner, och familjemedlemmar också, men är det 'bara' 20 stycken som man inte känner 'like the back of your hand' så tycker inte jag att det är så farligt. Så länge de är snälla och trevliga så går det an, tycker jag i alla fall.
Det jag egentligen skulle skriva om är antalet vänner man har på facebook. Jag har 357 vänner där och kan med gott samvete säga att jag känner 337 av dom. Det är familjemedlemmar, InRealLife vänner, cybervänner, kids man gått i skola med och lite andra som man helt enkelt bara känner. De övriga 20 är en annan historia. Där ingår faktiskt några cybertyper också men sådana som man inte pratat lika intensivt med och inte känner lika bra. Det ingår också några stycken utlänningar som velat bli vänner och som jag accepterat bara sådär. Är det konstiga typer så kan man bara ta bort dom. Men de jag har på facebook nu är utlänningar som aldrig gjort mig något så jag ser inte problemet med att de ligger i min vän-lista. Bland de där 20 ligger också några vänners vänner som skickat vänförfrågan hit och vänförfrågan dit. Och lilla jag accepterade vänförfrågorna. Förstår att det är många där ute som enbart lägger till sina riktigt vänner, och familjemedlemmar också, men är det 'bara' 20 stycken som man inte känner 'like the back of your hand' så tycker inte jag att det är så farligt. Så länge de är snälla och trevliga så går det an, tycker jag i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar