Mariam är bara femton år gammal, fattig och utan utbildning, när hon tvingas resa till Kabul för att gifta sig med en trettio år äldre man. Efter nästan tjugo år i ett kärlekslöst och våldsamt äktenskap får Mariam sällskap i sin olycka av den unga Laila - hustru nummer två som tvingas glömma sin kärlek till grannpojken efter att hennes föräldrar dött i ett bombdåd. Medan de båda kvinnorna uthärdar det ständiga upptrappande våldet, i hemmet såväl som på Kabuls gator, kommer de varandra allt närmare. Tusen strålande solar är en gripande berättelse om en oförsonlig tid, en osannolik vänskap och kärlek större än livet självt.
Mellan frustrationens irritation idag, och som alla andra dagar, när YouTube ännu en gång lagga sönder totalt så bestämde jag mig för att läsa klart Tusen strålande solar som jag bara hade 5 kapitel kvar i. Den är numera en av mina favorit böcker. Den tar fram så många känslor som aldrig tror att en bok kan. Det var glädje, nära till tårar på många ställen, avsky, chock, vrede, kärlek, hat, ja allt. När man läser Tusen strålande solar kan man verkligen sätta sig in i personernas situationer, även de mest hemska personer. Man får en inblick hur livet nere i Afghanistan verkligen är, deras realitet, som är så mycket längre bort än ett stenkast från våran verkligen. Tänk er att giftas bort när man är 14 år eller yngre, till en man som är ungefär 40 och bli i princip våldtagen för att mannen vill ha sex men inte en själv. Tänk er att bo i stad där man kan bli misshandlad och våldtagen på gatorna och där ens man kräver att man har en burqa så ingen annan kan se ens ansikte. Tänk att eran man fullkomligt hatar både dig och eran dotter, bara för att han vill ha en son. Tänk er att bli misshandlade för att ni får missfall, vilket klart och tydligt inte är ens eget fel. Tänk er, att tvingas glömma sin kärlek till någon för att ingå äktenskap med en 30 år äldre man som du aldrig har träffat tidigare. Tänk er ett liv i Afghanistan bara för ett ögonblick. För det är det som snurrar i huvudet medan och efter du läst Tusen strålande solar.
Jag kan knappt vänta tills jag får börja läsa Flyga drake,
av samma författare som till Tusen strålande solar. Khaled Hosseini.
Mellan frustrationens irritation idag, och som alla andra dagar, när YouTube ännu en gång lagga sönder totalt så bestämde jag mig för att läsa klart Tusen strålande solar som jag bara hade 5 kapitel kvar i. Den är numera en av mina favorit böcker. Den tar fram så många känslor som aldrig tror att en bok kan. Det var glädje, nära till tårar på många ställen, avsky, chock, vrede, kärlek, hat, ja allt. När man läser Tusen strålande solar kan man verkligen sätta sig in i personernas situationer, även de mest hemska personer. Man får en inblick hur livet nere i Afghanistan verkligen är, deras realitet, som är så mycket längre bort än ett stenkast från våran verkligen. Tänk er att giftas bort när man är 14 år eller yngre, till en man som är ungefär 40 och bli i princip våldtagen för att mannen vill ha sex men inte en själv. Tänk er att bo i stad där man kan bli misshandlad och våldtagen på gatorna och där ens man kräver att man har en burqa så ingen annan kan se ens ansikte. Tänk att eran man fullkomligt hatar både dig och eran dotter, bara för att han vill ha en son. Tänk er att bli misshandlade för att ni får missfall, vilket klart och tydligt inte är ens eget fel. Tänk er, att tvingas glömma sin kärlek till någon för att ingå äktenskap med en 30 år äldre man som du aldrig har träffat tidigare. Tänk er ett liv i Afghanistan bara för ett ögonblick. För det är det som snurrar i huvudet medan och efter du läst Tusen strålande solar.
Jag kan knappt vänta tills jag får börja läsa Flyga drake,
av samma författare som till Tusen strålande solar. Khaled Hosseini.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar