Den där boken får mig att tänka speciellt mycket på min bror Daniel. Vi är jämnåriga, han är bara ynka två år äldre än mig så vi har alltid haft ett speciellt band. Såklart har jag ett speciellt band till alla mina syskon och jag gillar alla lika mycket men eftersom Daniel och jag är så nära så är det något extra där. Vi umgicks mycket när vi var små och jag fick vad med när har var med sina kompisar, oftast i alla fall, och jag fick till och med Daniel och hans kompisar att leka med Barbie. Notera att de alltid villa va Barbie och inte Ken. Det var ett tag under tidiga tonåren när vi knappt umgicks men nu umgås vi igen.
Vi umgås som kompisar och inte som bror och syster. Under alla dessa år så har jag alltid försvarat Daniel. Alltså inte typ slagit ner någon som bråkat med honom.. det skulle ha varit töntigt. Men när andra ha sagt något dumt om Daniel så har jag alltid blivit sur och försvarat honom. Jag kommer ihåg en gång, jag vet inte vad som sas eller vem som sa det, men jag sa i alla fall ''Sluta säga dumma saker om min bror. Det är min bror och det är bara jag som får vara dum mot honom'' Haha, gulligt ellerhur? Det bevisar i alla fall att vi är nära, som vi alla syskon är. Vi kommer alltid vara nära och ha ett speciellt band. Vi alla, vi fem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar