Mycket mer än så/Along for the ride

Auden är perfekt. Den perfekta dottern, den ansvarsfulla systern, den duktiga eleven. Helt enkelt tjejen man kan lita på. Själv har hon länge känt sig instängd av alla krav, och hon har inte haft något socialt liv eller sovit en helt natt på flera år.
 När hennes pappa frågar om hon vill tillbringa sommarlovet hos honom och hans nya familj, i den lilla staden vid kusten, tackar hon ja. Hon börjar sommarjobba i en klädbutik och plötsligt händer någonting. Hon får lära sig allt om hur tjejer pratar och beter sig, om vänskap och om kärleksbekymmer. Och så möter hon Eli, en ensamvarg som också han har svårt att sova på nätterna. Tillsammans ger de sig ut på ett uppdrag: Auden för att göra allt det där hon aldrig gjort. Eli för att lära sig leva med de skuldkänslor han bär efter bästa kompisens död. Det blir sommaren när allt förändras.

Boken var, som de senaste böckerna jag läst, svår att komma in i och gilla. Det var lite trögt i början, men det tog inte många kapitel fören man började gilla den mer och mer. Det negativaste i boken var Audens mamma för hon var så bitchig och dryg i början så man bara blev irriterad när man läste haha. 
 Nu den här senaste veckan när jag läst så har jag varit riktigt fast. Även fast jag var barvakt tidigare i veckan, så kunde jag sitta och läsa kapitel efter kapitel medans Scott lekte på för sig själv. Överlag var boken bra, och det är nog riktigt en sån där bok som är hur skön som helst att läsa på sommaren på stranden, eller hemma på en filt på gräsmattan. Hela boken handlar ju om ett sommarlov, så det är ju givet att den passar att läsa när man själv har sommarlov.

Två citat ur boken;

• Livet ska inte behöva vara en massa antingen eller. Vi är kapabla till mycket mer än så, ellerhur?
• Sanningen var att kanske att det inte fick vara enkelt att vara fantastisk, för att då skulle allting vara det. Det är sakerna som man kämpar med innan man lyckas som är värda mest. När någonting är svårt att uppnå jobbar man ännu mer för att försäkra sig om att det är rent utav omöjligt att misslyckas.

Dag 10 - Någon som ger dig inspiration

you're the meaning in my life, you're the inspiration
you bring feeling to my life, you're the inspiration

Jag tror vad som helst och vem som helst kan inspirera en. Givetvis till olika saker i livet, men inspiration kan komma från var som helst. Det kan vara en familjemedlem, eller en vän. Den kan vara naturen, eller en årstid. Och det kan också vara ett husdjur, eller en resa.

 Men inspiration kan också komma från musiken. Från en grupp. En artist. En person som inspirerar med sin starka tro, sin glädje och kärlek för det den gör. Sin beslutsamhet att alla krig i världen en dag kommer ta slut helt och hållet. 

 Sitt engagemang till sina fans, sin vilja och all energi som ligger bakom allt hårt arbete så allt ska vara perfekt. Sitt engagemang till omvärlden, till sitt hemland. Alla ord som går från pennan till pappret, till gitarren och ut ur munnen. Till studion, till skivorna, till världen, till fansen.

Att inspireras av en person kan vara så mycket mer än att man gillar den. Att man bara säger ''ja, men han inspirerar mig.'' Ibland måste man analysera, lite mera än att peta runt på ytan. Ibland måste man djupt ner i tankarna och långt in i hjärtat för att finna varför just den där personen inspirerar så fruktansvärt mycket. Och det är då som man inser vad riktig inspiration till livet och meningen med det är och hur det funkar.
Det är då man inspireras av inspirationen man har till någon eller något.

Lördag

Sitter i soffan och degar och väntar på att melodifestivalen ska börja. Är ingen mello-nörd, men det är ju musik. Och som den musiknörd som man är, så måste man ju kolla. Och så kollar jag också för att se om någon kommer upp i samma nivå som Loreen med låten Euphoria förra veckan. Gud vad bra den var! Man villa bara ställa sig upp och dansa loss. Hoppas verkligen svenskarna är smarta nog att rösta vidare den till ESC, och inte någon annan skit.

Var till stan med Ida idag och kollade lite butiker. Jag köpte ingenting, hittade inget som var sådär ''wow, det där vill jag ha!'' har inte hittar något sånt på länge nu. Men man måste ju inte köpa något :) Ida och jag hade kul för det. Var ett tag sen vi umgicks så, så det var på tiden. Ganska snart ska vi ta en krogrunda med Aina också ;) haha. Ainas 18årsdag+19årsdag+20årsdag, och min 18årsdag + 19årsdag har vi att fira. Vill inte ens veta hur vi mår efter det...;)

Dag 9 - Någon som betyder mycket

 Mormor och morfar. Min mormor och morfar. Bästaste snällaste mormor och morfar.
Åh va ni ska veta hur mycket era barnbarn ticker om er!♥

(Bilden är ju inte så värst bra dock, men det är tyvärr bara den här jag har på båda. Och den är inte ens min, bilden. Tragiskt typ.)

Does that blue moon, ever shine on you?

Jag har börjat överväga att köpa en flythalare att sova i så man inte behöver frysa som en liten gris när man vaknar på morgonen. På kvällarna går det bra för då har det ju varit liv och rörelse i rummet, och dörren har stått öppen så värme från kakelugnen har kommit in dit. Men under nätterna har jag dörren stängd så det är svinkallt i mitt rum på morgnarna. Speciellt eftersom jag har elementet avstängt.
 När jag satt och åt frukost imorrse sa termometern att det var -15,9 ute. Det var ju liksom inte som om man började frysa ännu mera då, nää. For till stan med bussen efter lunchen och när jag promenerade till mammas jobb trodde jag att jag skulle frysa sönder. Och då hade jag dubbla byxor och tjock jacka på mig.

Anledningen till att jag skulle till stan var för att jag behöver ordentliga vinterkängor tills jag ska till Sälen i mars. Jag var och kollade i två butiken men hittade inte såna jag söker, så mamma och jag for och handlade mat och sen for vi hem.

Sitter och dricker kaffe nu och väntar på att bastun ska bli varm. Hör och häpna, jag sitter mitt rum och fryser! Ovanligt. Och så tänker jag på alla tråkigheter som pågår omkring här just nu. En till från min hemkommun som dött nu. Förbaskadehelvetesskit vad planeten jorden suger! Speciellt nu. Fick höra idag att en obducentsassistent berättat att de har obducerat 23 stycken, bara i år. Och det har bara gått 1½ månad av det här året. Det börjar bli läskigt. Riktigt läskigt. Jag säger som bror ''vems tur är det nästa gång?''

If there's a soulmate for everyone

Who doesn't long for someone to hold

Who knows how to love you without being told
Somebody tell me why I'm on my own
If there's a soulmate for everyone

Ibland faller jag tillbaka till ''gamla låtar.'' Låtar jag lyssnade mycket på som 15-16 åring. Dom är fortfarande fruktansvärt bra, kraftfulla och betyder oerhört mycket. Men nu finns det låtar som är så fruktansvärt mycket bättre, kraftfullare och som betyder lite lite mer än alla andra.
 Jag har sagt det förut, och jag säger det igen; Musik är kärlek som aldrig sårar.

Dag 8 - Någon du älskar

Mosters bästaste(men snart inte enda)busunge Felicia! Hon är nog ganska mycket mosters flicka, ska alltid ha kram när man kommer dit/hon kommer hit, och när vi eller dom ska fara sen. Hon fick till och med en t-shirt av mig förut som det står Mosters Busunge på. Tror den är för liten nu, men snart kommer en ny liten busunge som kan ha den istället :)

Man har aldrig tråkigt när man sitter barnvakt åt den här ungen. Det är mycket som händer, och helst allt på en gång. Barbie, babydockor, målarböcker, kanske lite tv emellan, ponnyhästar och massa andra övriga leksaker inblandande i alla lekar. Som sagt man har aldrig tråkigt när man är med Filuria! :)

Tomt på busunge nu.

Idag var sista dagen Scott skulle vara här för den här gången. Och han längta nog hem även fast han bara varit här två dagar, men oj vad lyckan lyste i ögonen på honom när vi hörde att någon öppnade dörren och han gick och tittade vem det var, och det var hans mamma, pappa och storasystrar! Men det är inte rättvist Scott att du längtade hem så mycket, för nu kommer ju jag längta lite efter dig när du varit här och busat med mig haha ;)

Det här har varit dom stora samtalsämnen de senaste 2-3 dagarna. Blixten McQueen, Bärgarn, Byggare Bob och Kranis. Och gissa om vi kollat på Byggare Bob på tvn. Typ bara det, samma avsnitt om och om igen haha ;)

Dag 7 - Någon du saknar

 Frida. Lussan. Fupp. Fuppisen. Fuppémindre. Och alla andra övriga smeknamn som vi hittade på hela tiden :) Frida, min barndomskompis som jag blev bästaste vän med när jag var 5 år och hon 3. Vi som cyklade jämt eller hade picknickar mitt på åkrar eller i diken vid vägen. Vi som hade mest kul när vi satt under det där trädet på berget och sa hej till alla som gick/cyklade förbi. Hur kul vi hade eftersom man inte kunde se oss från vägen.

Alla gånger vi hittat på hyss och bus som mindre. Pallat äppel och plommon, fyllt badkaret så fullt så det blev översvämning i Fridas badrum. Alla konstiga och simpla lekar som enligt oss var hur kul som helst. Som att stå i högt gräs, kasta bak ett kramdjur, och sen skena runt där och leta efter det. Vad dumt det låter när man tänker på det nu haha :D Och när vi lekte butik i min lekstuga. Bästa leken ever.

 Och ja, så får jag inte glömma och nämna hur mycket vi skrattat tillsammans! När vi spelade När och Fjärran spelet och fick reda på att det faktiskt fanns en ö som hette Flugornas Herre. Då vek vi oss dubbla av skratt. När vi tältat med Becca och Lydia, när vi lekt Mary-Kate och Ashley, när vi gått på upptäcktsfärder i skogen...Ja jag tror inte det går att låta bli att skratta när vi umgås :)

Men nu är det ett tag sen...Och det är lite synd. Jag kan sitta och minnas massa grejer ibland, och sakna det så grymt mycket. Allt vi har hittat på sen vi var små skitungar som sålde gräslök i kvarteret och åt honungsmackor hos en av grannarna. Ibland vill jag bara gå tillbaka till den där tiden, allt var så simpelt då. Inga bekymmer alls liksom. Jag saknar allt som har med den tiden att göra. Men mest av allt saknar jag alla fina vänner som man var med jämt då. Saknar tiden då Frida och jag var typ oskiljaktiga och hade matchande pyjamasar när vi sov över hos varandra.

Puss på du Frida! Och för att vi alltid kommer vara Lussan & Loppan Best friends forever♥

Bilar överallt

Jag tror nästan allting Scott och jag gjort idag har haft med bilar att göra. Har vi inte kört rally eller krockat med bilar(jag med polisenbilen som Scott säger), så har vi diskuterat bilarna och vems som är vilken och så. Inte ens när vi kollade på Byggare Bob kom vi ifrån bilar. Eller ja, tekniskt sett är det ju maskiner, men det är ju motordrivet i alla fall haha.

Vi har också hunnit med att vara ute och åka pulka. Och oj vad vi åkte! Scott satt helt tyst och bara tittade fascinerat, och hade händerna i snön på varsin sida om pulkan. Lite tyngre för faster Julia att dra, men det är ju bara bra med lite tyngd när man går ;)

Efter allt bus, ingen vila på dagen, och pulkåkning ute i friska luften, så var det en liten pojke som var såhär trött ikväll. Han somnade före 21:00, så han är antagligen uppe och busar tidigt imorgon. Bäst att den här fastern går och lägger sig snart så hon är kapabel att stiga upp tidigt imorgon ;)

Utvilad och ganska pigg.

Mm-mh-mmmh, somnade 20:30 igår, före Scott till och med, och fick sova hela 10 timmar inatt! Vet inte när jag gjort det sist. Sjukt skönt var det i alla fall. Man kan ju dock inte ta igen förlorad sömn så lite seg är man ju fortfarande(om inte det är för att jag bara varit vaken en timme ännu.)

Hur som helst tror jag att jag är fit for fight och redo för massa bus idag. Scott sover fortfarande och förhoppningsvis gör han det någon timme till. Fick höra att han somnade sent igår. Så med andra ord kanske lillkillen behöver några extra timmar i snarklådan nu.

Jag tänker i alla fall inta soffläge med täcket och boken i väntan på att busfröet vaknar, och på att det blir lunch så man får kasta in lite käk igen haha. Somnade ifrån kvällsmålet igår så gissa om jag var hungrig när jag vakna. Och nu har jag ätit, men fortfarande är jag hungrig.
 Nå, tiden brukar gå ganska fort när man läser. Lite musik på det så blir det nog bra det här.

Dag 6 - Någon du litar på

Min 12 år äldre frisörsyster Pamela(det är hon till vänster på bilden) :)

Update: Var så sjukt trött när jag la upp det här(hade ju sovit bara 2 timmar natten före och varit barnvakt 5 timmar osv osv allt det som ni kan läsa i ett annat inlägg haha), så det var helt tomt i huvudet. Kom inte alls på vad jag skulle skriva. Hade noll koll på vad hjärnan ens ville att jag skulle skriva. Men du vet att jag litar på dig systeryster, för att jag vet att du nog aldrig skulle ljuga för mig. Och jag vet att du alltid finns där när och om jag behöver det :)

Sömnlöst.

Dom två senaste nätterna har varit riktiga plågor. Jag har inte fått somna, hur mycket jag än försökt. I förrgår efter att jag vart upp och druckit lite vatten somnade jag som en sten, 02:30...Och nu sista natten somnade jag runt samma tid. Och det gjorde ju inte saken bättre att jag skulle stiga upp 05:15 så jag skulle hinna åka med mamma till Jomala när hon far till jobbet.

Vad jag gjort i Jomala alltså. Jag har varit barnvakt åt min brorson Scott. Tur att han är så snäll och kan sitta och leka med sina bilar i flera timmar, annars vet jag inte hur kul det skulle vara när man bara sovit 2 timmar natten före ;) Förutom att leka med bilar(jag fick vara polisbilen)så har vi kollat på Byggare Bob. Och när Scott som en stund på dagen passade jag på att kolla lite på tv, och läsa. 

Nu är Scott med här hemma, och ska stanna till torsdag :) Funderar strongt på att gå och lägga mig typ snart så jag orkar busa med det där busfröet imorgon haha!

Arkivbild från hösten 2010 :)

Dag 5 - En plats du saknar

Mobilbild; Götene 17-20/7-2011.

Mamma, pappa och jag bilade ner till moster och stannade där 3 dagar(och en halv egentligen för vi kom dit på kvällen den 17:de.) Vi hade grymt kul de där dagarna. Träffade lite mera släktingar, var ut på äventyr, gosade med vovvarna, satt uppe sent på nätterna och bara pratade...Äventyren var att besöka Läckö slott, Spikens brygga, och Wassbacken(som ligger bredvid Göta kanal) för lite minigolf i regnet.

Ser fram emot i sommar för då kanske vi sticker ner dit igen! :)

you never know who might be fallin' in love with your smile

Dag 4 - En bild som väcker känslor

Jag tänkte först ta en sorglig bild, något som får mig att bli ledsen på något sätt. När man hör att något 'väckt känslor' tror jag man automatiskt tänker på något sorgligt, men det kan ju lika fort vara något ma blir glad av. Därför blev det den bilden det blev nu. Den är tagen av mig 11 November 2011 när mamma och jag var till Helsingfors och såg Toby Keiths Locked & Loaded konsert.

Den största anledningen till att jag valde bilden är för att den där kvällen och den helgen betyder otroligt mycket för mig. Det var verkligen en av de bästa händelserna i hela mitt liv och att tänka tillbaka till konserten får mig att le, varje gång. Det är ett otroligt glädjerus som går genom kroppen varje gång jag tänker på det.

Den andra anledningen till att det blev den här bilden är för att den verkligen förmedlar vad hela den där kvällen handla om. Glädje. Att ge glädje, och få tillbaka massa glädje. Det här är en av mina favoritbilder från hela kvällen för man ser verkligen hur grymt kul dom har på scenen. Man ser verkligen hur mycket Toby Keith älskar det han gör, hur mycket han njuter av att stå på scenen och förmedla alla fina budskap till alla sina fans. Bilden är glädje rakt igenom.

Jag ser bara glädje, fina minnen och bra stunder när jag ser den här bilden. Och kärlek. Massa massa kärlek från scenen, till publiken, tillbaka till scenen, mellan alla på scenen, tillbaka till publiken, mellan alla i publiken, och upp till scenen igen. En hel evighetscirkel med massa kärlek. Musikkärlek. Countrykärlek. Warriorkärlek.

We'll let you sleep while we let you go

Jag vet inte riktigt vad det är med mig riktigt nuförtiden. Speciellt idag. Efter frukosten imorrse somnade jag framför en film, sov några timmar och vaknade lagom till lunch. Var och röstade i presidentvalet och sen måsta jag gå och jobba lite. När jag kom hem drack jag kaffe och sen somna jag igen framför en film(!!!!!) Vaknade återigen när det var dags att fylla magen med lite käk. Just då var jag så trött så det blev sallad och två kokta ägg till middag. Avancerat, verkligen.

Efter middagen gick vi iväg på Tottes minnesstund. Den var utomhus och otroligt fin. Mamma, pappa och jag var fram med en lykta, och det var hur mycket ljus och blommor som helst där. Vart som mest känslosamt när man såg flera stycken som gick fram och kramade om syskonen.
 Vila i frid nu Totte! Du lämnar ett stort hål i mångas hjärtan, och i vår hemkommun. Sen förra veckan har det varit som ett stort täcke av sorg över hela Geta. Du var alltid så glad och sprallig, så jag slår vad om att du är den ängel med de största leendet där uppe nu, och vakar över alla dina nära och kära. Ingen kommer någonsin att glömma dig. Vila i frid.

Dag 3 - En konstig bild

Den här bilden är mest konstig för att den har datumstämpeln 5 juni 2010, och då borde det omöjligt vara så kallt så man måste packa in fötterna med både duntossor och foppatofflor haha!

Detta var alltså min och Ainas avslutningskväll. Vi hade gått ut 9an tidigare på dagen(Ida första året på sos), och nu skulle hon, jag och Ida sova på min stuga hela helgen och ha massa kul! När bilden ovan togs höll vi på och rigga upp engångsgrillen och massa kuddar och filtar så vi kunde grilla lite korv och sitta ute i sommarvärmen. Eh...eller ja, sommarkylan eftersom vi då hade massa kläder på oss och måsta sitta med filtar runt oss för att inte frysa ihjäl.

Vi hade i alla fall grymt kul den där helgen. Vi var bland annat ut på sjön och rodde mitt i natten, och sänkte burkar i vattnet. Nä, vi små änglar, varför skulle vi göra så? ;) haha. Vi var fortfarande 17 år och dumma på den här tiden haha! Eller Aina hade fyllt 18 år så hon var ju i princip vuxen. Men massa knasgrejer har vi gjort för det fast vi alla fyllt 18 och så. Man är ju bara ung en gång eller vad säger ni? ;)

Ursäkta att man vill bli lite älskad -citat

Ja här kommer en hel hög med citat från boken Ursäkta att man vill bli lite älskad. Blandat med både kärlek, humor och lite depp. Har markerat dom jag tycker bäst om. Citaten var dom som gjorde halva boken. Det var citat längst ner på var- och varannan sida i boken, och ibland mitt i texten kom det något clever som man kände att man måsta lägga på minnet.

Har en hel lista med citat från boken Shantaram också. Dom är något bra dom citaten. Kanske ska skriva dom någon dag?
Om jag hittar lapparna och så vill säga.

''En del föds med bestämda kliv, andra med myrsteg.''
''Kärlek börjar ofta någon annanstans.''
''Alla sätt är bra men inget funkar.''
''Alla vägar bär till fuuuuuck.''
''Ingen har allt men det känns så.''
''Allt måste man inte analysera in i döden men det gör man ändå visst.''
''Skulle inte lyckats även om jag försökt och nu gjorde jag inte ens det.''
''I krig och kärlek spårar allt ur.''
''Efter solsken kommer typ regn eller nått annat skit.''
''Den friske har många önskningar men dem sjuke bara en.''
''Ibland är saker enkelt men oftast inte.''
''Det som inte får hända händer alltid.''
''Det är en viss skillnad i att veta och att leva.''
''När det väl gäller är vi alla ensamma.''
''Alla goda ting är någon annans.''
''Ung schmung, tonåren är jävligt överskattad.''
''Den som viskar har något att säga.''
''Är det verkligen meningen att människor bara ska försvinna? Att de en gång 
ska betyda allt, och sedan inte alls? Vad är det då för poäng med att 
överhuvudtaget våga börja älska?''
''Slutet gott men fortsättning följer.''
''Ursäkta att man vill bli lite älskad.''

Ursäkta att man vill bli lite älskad

VÄLKOMMEN TILL NORA JONASSONS FANTASTISKA LIV!
Här pluggar man på saker som aldrig kommer på provet. Här vinner man i armbrytning utan att någon blir speciellt imponerad. Här hånglar man vid staketet i natten och tror att det är en bra idé. Här älskar man människor som inte älskar tillbaka. Här tror man att man vet vem man är men så vet man tydligen inte det. Här bakar man bullar till någon som inte vill äta. Här lägger man huvudet i fel knä. Här försöker man vara ung och glad och allmänt normal men så lyckas man visst inte alls.

Ursäkta att man vill bli lite älskad är skriven av samma författare som skrivit I taket lyser stjärnorna, Johanna Thydell. Personligen tyckte jag inte om I taket lyser stjärnorna eftersom språket var så konstigt och allt blev utdraget, men Ursäkta att man vill bli lite älskad var helt annorlunda. Den var roligt skriver med massa ironisk humor(sån som jag själv har haha), Johanna har fått med allt som kan hända i en 17årings liv, och lite till. Sedd ur ett perfekt perspektiv.

Riktigt skrattframkallande på vissa ställen, med massa bra och tänkvärda citat och konstateranden. Jag antar att det vankas läsa Det fattas en tärning nu för att se om den är skriven som I taket lyser stjärnorna, eller Ursäkta att man vill bli lite älskad. Hoppas på det senare.

Dag 2 - En dag du minns

Den här bilden är tagen mitt i sommaren 2010. Vi var 17 år, det var sommarlov, det var sjukt varmt och grymt stekarväder, så Ida och jag bestämde oss för att laga lite mackor, ta med lite musik och hitta en bra plats att ligga och sola på. Det blev banken uppe i byn haha! Såhär i efterhand kan man ju tänka ''hur tänkte vi där egentligen?'' Där låg vi liksom i bara shorts och bikiniöverdel, på en gräsplätt som ligger precis bredvid en väg där det kör ganska mycket bilar sommartid. Det var faktiskt en bil som tuta när den körde förbi haha.

Hur som helst hade vi sjukt kul den där dagen! Nämn en dag vi inte haft kul på när vi träffats liksom :) Och någon gång i livet måste man få vara lite wild and crazy ;) Live a little. Och det med bilen var ju inte så farligt heller. Det kunde ha varit vem som helst i den där bilen, vi hann aldrig se hur den såg ut. Det kan till och med ha varit någon vi kände...Hm, det har jag aldrig tänkt på. Okej, nu vart det bara konstigt. Tänk om det var någon vi kände? Men som inte kände igen oss och bara ''Oj kolla där, där ligger det två hotta brudar och steker! Det måste vi tuta för!''

Det är nog bra att vi aldrig fått reda på vem det var i den där bilen. Det kanske inte alls skulle vara ett lika kul minne då mera. Så mycket släkt och så som vi har i den här byn...Nä, jag tror jag slutar skriva nu innan det blir ännu mera konstigt... ;)

Det är fortfarande okej.

Det är okej att ta en powernap på 5 minuter efter filmtittande. Det är okej att dricka massa kaffe även fast studier visar att koffein kan förvärra pms symptom(kanske kommer vara superirriterad snart?)Det är okej att gå runt utan bh även fast man inte har ömma bröst. Det är okej att florra i sig kycklingtortillas till middag, med extra créme fraiche och ost(vilket jag kommer göra om en liten stund omnomnom!)

Det är till och med okej att båda handtag på soppåsen gick sönder när jag skulle knyta ihop den och gå ut med den till soptunnan. Och då är det också okej att ta en fin sytråd att knyta ihop soppåsen med, och göra en rosett till på det för att göra det hela lite festligare liksom.

Det är himla mycket som är okej den här tiden på månaden.

Det är okej.

När man har mensvärk är det okej att gå runt i största myskoftan hela dagen. Det är okej att ta sneda egopics i spegeln. Det är okej att kameran som faktiskt är en canon inte vill samarbeta och ta bra bilder idag. Det är okej att få vredesutbrott på kattorna. Det är okej att ligga på sängen och kolla på film. Och det är okej att matcha hörlurarna med boken du läser.

Okej, den där sista kom jag på just eftersom ja först nu såg att boken och hörlurarna pinsamt nog matchar. 

Okej. Nu känns det som om jag skrivit ordet okej för många gånger än vad lagen borde tillåta i ett blogginlägg.
Så nu ska jag gå och koka lite kaffe istället, okej? Okej.

Dag 1- Du som fotograf

De här bilderna tog jag förra året i augusti. På min farmors födelsedag för att vare exakt. Det var ganska tidigt på morgonen så det var fullt med dagg överallt. Byxorna var dyblöta när jag gick in igen kommer jag ihåg, men det gjorde inget för bilderna hade blivit bra! Jag kommer också ihåg hur tyst det var ute. Det som hördes var fåglarna som kvittrade, och kameran som tog massa bilder. 

Min favorittid att vara ute och fota är tidiga sommarmorgnar.
Då är ljuset som bäst enligt mig, och man känner sig så lugn och rofylld när allt man hör är naturen. Längtar till sommaren nu♥

3/2-2012 10:55 

Update: Kom på att jag glömde nämna att bilderna ovan är fotade med den gamla kameran, Nikon Coolpix L110.

23 dagars lista.

Känner att jag loosat all inspiration till att skriva i bloggen på senaste. Kommer aldrig på något bra. Så nu får det bli en sån här lista igen så att åtminstone ett inlägg/dag kommer upp här. Känns så tomt annars.

Börjar från och med idag, så första inlägget från listan kommer upp om en stund!

Dag 1-  Du som fotograf
Dag 2 - En dag du minns
Dag 3 - En konstig bild
Dag 4 - En bild som väcker känslor
Dag 5 - En plats du saknar
Dag 6 - Någon du litar på
Dag 7 - Någon du saknar
Dag 8 - Någon du älskar
Dag 9 - Någon som betyder mycket
Dag 10 - Någon som ger dig inspiration
Dag 11 - Någon du tycker om
Dag 12 - Någon du skulle offra livet för
Dag 13 - Något du vill ha
Dag 14 - Något som får dig att gråta
Dag 15 - Något som är viktigt för dig
Dag 16 - Dig själv nyligen
Dag 17 - Dig själv skrattande
Dag 18 - Dig själv
Dag 19 - Dig själv för längesen
Dag 20 - Dig själv som lyckligaste
Dag 21 - Den du senaste fick sms av
Dag 22 - Den du alltid har roligt med
Dag 23 - Den du alltid kommer älska

When the bell rings, It's ringing out a warning

Kamera: Nikon D3100

BRACELET

Kamera: Nikon D3100

Life is the first gift, love the second, understanding the third

Kamera: Nikon D3100

RunKeeper

 Alla har säkert hört talas om RunKeeper. Appen till iPhone och android mobilisar. Sen en månad tillbaka använder jag den flitigt och varje gång jag är ut och går. Jag gillar att ha koll på exakt hur långt man har gått, hur länge, och hur många kcal man gjort av med. Jag gör av med nästan 300 kcal varje gång jag är ut och går. 

RunKeeper har ju en sån där sjukt monoton robotröst som säger till när man starta, pausar, eller stoppar aktiviteten. Och mitt i allt en kväll när mamma och jag skulle gå ut och gå, börja den säga till var 5e minut hur långt jag gått, hur länge osv. Sjukt störande när den där roboten börjar snacka om minuter och kilometrar mitt i en skön låt liksom.

Ska just sticka iväg på promenad och möta mamma som kommer hem från jobb, och då kom jag på att jag måsta stänga av den där förbannade rösten i RunKeeper, vare sig det gick eller inte. Såklart gick det så nu hoppas jag att jag kan lyssna endast på massa bra musik istället för en robotröst som påminner mig om att jag gått ytterligare 5 minuter. Ser på klockan att det är dags att byta lite kläder nu, och sen sticka iväg. Fierce&Love!

we were a rock, ready to roll

Väntas nu, var det inte idag jag skulle göra något speciellt? Nej just det. Det var det inte. My bad! Men stiga upp tidigt, sätta mig med täcket och frukosten i soffan och kolla på ett Bones avsnitt har jag i alla fall gjort. Och slötittat på randomtv sen. Typ de sista minutrarna av Jims Värld. Det programmet är ganska stört egentligen. Råkade visst somna på soffan sen med en katt på armen. Det kan har varit katten andedräkt som sövde ner mig, den luktar bedrövligt. Som rutten fisk som någon har spytt upp och sen blandat med ruttna ägg och makrill. Mums.

Vaknade en halvtimme senare av att någon av grannarna roade sig med att banka med ett typ järnspett på ett typ plåtföremål. HOLY CRAP!

Såhär ser man ut när man väckts så brutalt. Nu vågar man ju inte somna på soffan mera i alla fall. 

På tal om något helt annat så går den här dagen sjukt långsamt. Det är plågsamt. Tänker nog koka lite kaffe snart men före det måste jag fatta ett stort beslut. Jag vet inte vad jag ska kolla på medans jag dricker kaffe. Jobbigt beslut, I know. Days på tvn? Days på youtube? Ska jag kolla klart på Rodney Carrington Live at the majestic? Ska jag leta fram någon annan film? Orkar jag det? Och framförallt, hur länge kommer det isåfall att ta att hitta en ny film att kolla på? 2 timmar? 5 dagar? 10 veckor?

Börjar nästan tycka att onsdagar är jobbigare än måndagar. Men bara nästan.